Slaegt

Inge den äldre Inge den äldre, även Inge Stenkilsson (död cirka 1110), var kung av Sverige senast från 1080 till cirka 1084 och cirka 1088 till cirka 1110. Han var son till Stenkil och en dotter till kung Emund Gamle. Han ska enligt vissa källor ha haft sin bror Halsten som medregent en kort tid, medan andra källor menar att Halsten regerade ensam en mycket kort tid (omkring 1066) och sedan avsattes. Inge uppges ha avsatts av svearna cirka 1084 för att han vägrade blota vid tinget och ersattes hos svearna av den så kallade Blot-Sven. Inge ska ha varit djupt kristen och försökt kristna svearna vilket de inte uppskattade. Omkring år 1087 ska Inge ha dräpt sin konkurrent Sven, bränt hednatemplet i Uppsala och tagit tillbaka makten över hela Sverige. En av de få gamla källorna om den här tiden är Hervararsagan som säger: ” Inge var länge konung och vänsäll och en god kristen; han avskaffade bloten i Svitjod och påbjöd, att allt folk skulle kristnas „ — Hervararsagan Inge grundade Vreta Kloster på uppmaning av påven, och lät bygga Vreta kyrka. Det finns en gammal förteckning som talar om att kung Inge och drottning Helena ägde stora jordegendomar i de trakterna och de ska ha givit bort cirka 20 bondgårdar till ett kloster som grundades invid den nybyggda kyrkan. Det här var runt år 1100. En del vill ha den här händelsen att betyda att Inge kom från Östergötland men troligare var att det var Helena som kom från landskapet och de 20 gårdarna ska i så fall ha kommit till familjen vid giftermålet, eller kanske ännu troligare, att det var gårdar de fått i samband med dråpet av Sven som antagligen hade sin ätt i området. Påvens brev i det här ämnet nämner endast Inge som svensk kung: "Ingo gloriosus Suetonum Rex - Inge, svearnas ärorike konung" Kung Inges familjegrav (med 1500- talssten över hans son Ragnvald) i familjeklostret i Vreta[3]. Kung Inge den äldre bevistade enligt flera källor det så kallade trekungamötet 1101 i Kungahälla (Kungälv) då kung Erik I Ejegod av Danmark, Kung Magnus III Barfot av Norge och Inge ska ha träffats för att utarbeta en varaktig fred. Mötet har beskrivits av bland andra Snorre Sturlasson. Exakta detaljer är okända. Inges dotter Margareta giftes i vart fall bort med kung Magnus vid detta tillfälle för att bekräfta freden. Således fick hon namnet Margareta Fredkulla. Kung Inge beskrevs då av ögonvittnen som ståtligast, med en stor stjärt som i Norge gav honom tillnamnet Inge bakbred[4]. Årtalen för Inges död och frånträde från tronen är osäkra. Källor talar om allt från 1103-1118, men det är inte säkertställt att de två sakerna inträffade samtidigt, även om Hervararsagan berättar att "Inge styrde riket till döddagar och blev sotdöd". Enligt nyare forskning[3] är Inge begravd i Stenkilska gravkoret i Vreta klosters kyrka. Gravkoret, som det också kallas utan ättens namn, uppfördes av kungens son Ragnvald som dog före fadern. Det har daterats till tidigt 1100-tal. Under monumentet och golvet finns skelett i några stenkistor av långväxta män, närmare bestämt 1,98 och 2,02 meter långa. Detta stämmer överens med uppgiften om att personer ur Stenkilsätten var långa. Familj [redigera] Inges drottning hette Helena, i vissa källor kallad "Maer" och bara "mö", och syster till den så kallade Blot-Sven. Barn: 1. Kristina, (d. 1122), g. m. storfurst Mstislav I av Kiev (1076-1132) 2. Ragnvald, troligen död före fadern, men har i vissa källor identifierats med kung Ragnvald Knaphövde 3. Margareta kallad Fredkulla, g. m. Magnus Barfot av Norge 4. Katarina, g. m. Björn Järnsida av Danmark (d. 1134); deras dotter Kristina blev svensk drottning. Källor [redigera] 1. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter ISBN 91-87064-43-X 2004 s. 11 2. ^ Bonniers konversationslexikon 1948 XII sp. 409 3. ^ [a b] Göran Tagesson 2007 (UV Öst Rapport 2007:60) 4. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Öknamn och tillnamn på nordiska stormän och kungligheter Vincent förlag, Boda kyrkby ISBN 91-87064-21-9 s. 5 * Markus Lindberg "Vreta kloster, kyrka och gravplats", i Kulten - makten - människan. Arkeologi i Östergötland. Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2004 * Göran Tagesson I Erik Lundbergs fotspår - klosterköket, Stenkilska gravkoret och ett (o)möjligt babtisterium. Vreta klosters klosterområde och kyrka. RAÄ 50. Riksantikvarieämbetet UV Öst Rapport 2007:60. Arkeologisk undersökning, murverksdokumentation och antikvarisk kontroll 2005-2007.

Records not imported into INDI (individual) Gramps ID I0366: Line ignored as not understood Line 34361: 2 _PGVU Karsten

Records not imported into FAM (family) Gramps ID F0212: Line ignored as not understood Line 50651: 2 _PGVU Karsten